Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brottslingar, detektiver och blodhundar. Fängelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
båda »raserna» (= varieteterna) äro alldeles åtskilda.
Den tyske »svetthunden» är mindre än blodhunden och
har glattare pels, saknar den höga hjessan och har
icke hängande (öfre) läpp och (undre) ögonlock som
blodhunden. Det är icke utan, att svetthundens ben,
ehuru äfven relativt betydligt längre än taxens, till sin
form påminna om dennes ben, ehuru de icke äro, så
att säga, utsvarfvade i lika starkt utpräglad rococcostil.
En afkomling af en blodhund och af en tax borde
mycket likna svetthunden.[1] Genom sitt yttre imponerar
denne senare på långt när icke så mycket som
den engelske blodhunden, och jag kan, på grund af
de visserligen få exemplar jag sett af den förre, icke
tro annat än, att äfven skilnaden i inre egenskaper
måste vara högst betydlig, och att svetthunden är en
långt mindre utrustad hund än blodhunden.
Till sin natur är blodhunden egendomlig och ytterst
intressant. Hans rykte för elakhet, grymhet och vildhet
är liksom så många andra dylika rykten alldeles falskt;
det har också, som redan nämdt, uppstått icke så mycket
genom hans egen som genom halfblodhundens
verksamhet. Blodhunden är tvärtom, för att använda Furst
Bismarcks uttryck om sig sjelf, »eine sentimental
angehauchte Natur». Han älskar af hela sin själ sin herre,
och han är mycket barnkär. Jag såg en gång i en
trädgård tre småpojkar leka med en fullblodshund på
det sätt, att två drogo honom framåt i hvar sitt öra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
