Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Religioner och prester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter att ha ömkligen misslyckats i alla mina försök
att lära känna en ande i Staterna, gaf jag upp hoppet.
Då resignationen var fullständig, fick jag i ett visst, aflägset
europeiskt land höra talas om ett engelskt »medium»,
som skulle vara det styfvaste i sitt slag i hela Stora Brittanien.
Jag har alltid haft stor tilltro till det engelska
folket och till dess energi. Om någon verkligen skulle
lyckas att få fatt i en ande här i Europa, så är denne
någon sannolikt en engelsman, tänkte jag, och jag beslöt
att göra ännu ett försök. Mr Potts – så kunna vi kalla
karlen – framfördes i sin spiritistiska frihet af en dam,
som vi kunna kalla grefvinnan Olsson. (Hon har dock
icke ett svenskt namn, och om det verkligen någonstädes
finnes någon dam, som kallas grefvinnan Olsson, så är hon
en annan, än den jag menar.) Min grefvinna Olsson är
emellertid en dam, som förefaller mycket upprigtig i sin
religiösa d. v. s. i sin spiritistiska tro – hon har åtminstone
öfverflöd på den rättrogna hätskheten mot alla, som
icke tro detsamma som hon. Detta ingaf mig den föreställningen
att grefvinnan med alla sina delvis i hennes
uppträdande och hennes skrifter bjert framlysande svagheter,
skulle åtminstone ega sanningens och upprigtighetens dygd.
»Men hvilken dåre var jag, som trodde
att hos skönheten sanningen bodde».
Jag var af en ren händelse istånd att konstatera att
åtminstone en af de uppgifter grefvinnan Olsson gaf mig,
och säkerligen gifvit ett stort antal andra personer, om sig
sjelf i spiritismens intresse icke var öfverensstämmande med
verkliga förhållandet. Jag ansåg mig vid detta tillfälle
– trogen min princip att betrakta uppriktigheten som den i allvarliga
saker bästa delen af artigheten – öppet böra säga
henne, att jag visste, att hon varit en framstående elev
i teckning i en skola, samt att hon sedermera åtnjutit privat
_______
på engelskt tilltal. Men se finska, det gick utanpå »andarnes» filologiska
resurser! Anden mumlade istället några stafvelser af något tillfälligt
tungomål, som hvarken innehöll engelska eller finska eller något
annat lefvande eller dödt språk, samt aflägsuade sig genast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
