Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Politics»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att nå den allra högsta ställningen tvifvelsutan utöfva
ett lyckligt stimulerande inflytande.
För känsliga själar är monarkien derigenom en mindre
»sympathisk» statsform, att den utgör en sådan fruktansvärd
orättvisa – mot monarkerna och deras familjer. Genom
den starka inskränkningen vid det sexuela urvalet och genom
andra uppenbarligen skadliga inflytanden löpa monarkerna
i högre grad än andra den för alla sinnen tryckande faran,
att deras efterkommande efter få slägtled skola hemfalla till
degenerationen. Den samvetsgranne monarken lefver ett lif
af ständiga omsorger och bekymmer, af tungt ansvar. En
del af hans representativa pligter äro ytterligt obehagliga
och tråkiga. I vissa länder medför hans ställning dessutom
en ständig personlig fara, åtskilliga af hans företrädare ha
fått ett våldsamt slut och han riskerar att, om han visar
sig utan stark betäckning, bli »pudlad» med dynamitbomber
eller på annat sätt mördad.
I detta hänseende äro likväl få monarker sämre stälda
än den verkställande maktens representant i de flesta republiker.
Vi svenskar ha inga dylika tilltag för oss och våra
kungar äro säkra till lif och lem utan all vakt. Men de
äro utsatta för andra saker, hvilka måste plåga dem alldeles
förskräckligt: jag menar den lågsinta servilism, som de dagligen
ha för ögonen. »Krypdjuret» förekommer hos alla
nationer, men i olika utveckling och frekvens. I detta fall
finner jag en bestämd skilnad mellan de högre norska och
svenska samhällsklasserna till förmån för de förra. Den
bildade norrmannen har i allmänhet ett på samma gång
artigt och rättframt, verkligen mycket behagligt sätt att vara.
Inför sin monark iakttager han den vördnad han är skyldig
statschefen, utan att alls glömma det värdiga uppträdande
han är skyldig sig sjelf. Han förfaller knappast någonsin
till det osköna, påträngande, rent af »svansande» kryperi
och det oförsynta smicker, som ingalunda höra till sällsyntheterna
i Sverige.
[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
