Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Politics»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och för öfrigt just allt det, som jag anser nödvändigt för
landets försvar. Pelle hatar hela försvaret, vår nya här och
vår nya flotta och till och med den frivilliga skytterörelsen.
Det är underhållet af alla dessa, som nödvändiggör tullarne
och skatterna, särskildt den så ohyggligt orättvisa och skändliga
öl- och bränvinskatten, påstår Pelle.
Sedan jag väl en gång grundligt lärt känna Pelle och
hans talrika själsförvandter, har jag upphört att diskutera
med dem. De ha en märkvärdig förmåga att förtaga allt
hopp och all glädje från folk, som framför allt känna behof
att kunna hoppas och glädjas åt sitt fäderneslands framtid.
Man frågar sig ångestfull, om alla de tusen tecken till sund
och kraftig verksamhet och till förnyadt nationelt lif, som
omisskänneligen efter en lång tid af likgiltig försoffning
visat sig hos vårt svenska folk, blott utgöra en för ögonblicket
uppflammande lifsgnista före slutet. Skall den anständiga,
hederliga förvaltning, som länge utgjort vårt lands
största fördel och dess enda särskildt framstående förtjenst,
upphöra och efterträdas af den korruption, som erfarenheten
visat åtfölja hvarje ytterligt folkvälde? Ha de många inom
och utom landet rätt som påstå, att det svenska folket spelat
ut sin rol, att det tillhör de »multnande nationerna» och
att Finlands förfärliga öde är det enda öde framtiden kan
medföra för vårt land? Skola vi, som, trots att naturen
sjelf under förutsättning af vår goda vilja garanterat vårt
försvar, så länge syndat på nåder, under det den politiska
makten innehades af våra bättre folkelementer, blifva i stånd
att häfda vår ställning, då maktens tyngdpunkt förflyttas
nedåt och till långt mera försvars-nihilistiska elementer.
Från Östern ljuder i dessa dagar ett långdraget triumferande
skri – vi känna de ryska gamarnes stämma. Hvarken det
brittiska lejonet eller den tyska eller den japanska och
heller icke den hvithöfdade amerikanska örnen skola hjelpa
oss mot dem, om vi icke visa håg till att hjälpa oss sjelfva.
Våra farligaste fiender lefva inom landet och utgöras af
dem, som icke känna någon gräns för sina oförsynta fordringar
på deras s. k. »rättigheter», som ständigt visa sig
färdiga att förgå sig mot friheten, men som tyckas oåtkomliga
för pligtbegrepp af alla slag. Gamar, ryska och icke-ryska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
