Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TERTULLIANUS.
167
Natanael: Ja visst! Låt oss bara tillämpa samma
ord på ogifta personer, synnerligen jungfrur och
änkor! Då komma de att lyda så här:
»Tertullianus skulle aldrig hava avrått från ogifta personers,
synnerligen jungfrurs och änkors dop, om det hade
varit en tradition eller ett härskande bruk i kyrkan
att döpa dem, emedan han ganska mycket hängde
fast vid traditioner; även skulle han, om det funnits
en sådan tradition, icke hava underlåtit att
omnämna detta. Därav slutar jag, att bruket att döpa ogifta
personer synnerligen jungfrur och änkor, icke kan
uppvisas före Tertullianus’ tid–-»
Timoteus: Nej, håll då för all del! Det där blir
ju riktiga galenskaper.
Natanael: Men när samma galna bevisning
precis ord för ord användas mot späda barns dop, då
fann du den tydlig och väl sagd!
Timoteus: Men hör åter ett ord av Neander:
»Tertullianus’ uppträdande mot barndopet bevisar, att
detta bruk icke ännu hade börjat betraktas såsom
apostoliskt, ty i annan händelse skulle hem svårligen
ha vågat yttra sig så starkt däremot.»* Finner du
icke dessa sista ord tilltalande? På mig göra de
åtminstone ett kraftigt intryck.
Natanael: Må vara det. Men pröva dem på
samma prövosten! Då komma de att lyda så här:
»Tertullianus’ uppträdande mot bruket att döpa
ogifta personer, synnerligen änkor och jungfrur,
bevisar, att detta bruk icke ännu hade börjat betraktas
såsom apostoliskt, ty i annan händelse skulle han
* Barndopets historia, fortsatt av W. P., sid. 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
