Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— och det hade varit en stor glädje för Thestrup
att han fått de små döttrarna.
För varje barn hon bragte till världen hade hon
betalat med något av sin ungdoms skönhet —
kindernas rosor, tändernas pärlerad och ögonens glans,
som Winther hade besjungit i sina
födelsedagsverser. Hennes bröst var insjunkna, höftpartiet stort
och slappt. Men det hade ofta orsakat henne en
underlig tillfredsställelse att se, hur det liv hon
levde, satte sina märken. I det första äktenskapet
hade hennes skönhet blivit bevarad, kall och
nästan omärkligt vissnande som när blommor
långsamt vissnar då de står i ett kallt rum. Å, hon
hade varit så fåfäng — och så full av
förhoppningar, den gången det gick upp för henne att hon såg
ut att bli vacker. Tjänstfolket i prostgården hade
uppmuntrat henne till självbeskådande och eggat
hennes fantasi. En vacker dag kom säkert en ung,
intagande och välbärgad friare och förde henne
bort från hemmet, där hon gick som den fattiga
styvdottern, frukten av sin mors obetänksamma
äktenskap med en ung odåga.
I stället avgick prosten de Theilemann med
döden. Och hans vän, grannen som blev hans
efterträdare i pastoratet, och som hon i sin barndom
sett upp till med aktning, därför att han var en fin
gammal man vars sköna, tjuguåriga dotter hon
beundrat, hon hade visst till hälften hoppats att
modern skulle gifta sig med honom. Hon hade drömt
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
