Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon mindes så väl hur Thestrup hållit på med
henne den gången hon var så emot att han skulle
ta emot anställningen här vid glashyttan. — Tänk
bara på all den oro du kommer att få utstå, när
Ville och Klunsen blir så gamla att de kan
manövrera en båt.
Hon hade ofta varit orolig när Thestrup varit
ute på jakt bland skären, men han hade inte väl
varit utom dörren, förrän hon började glädja sig
åt hans hemkomst. — På den tiden hade det varit
ljuvligt att leva.
Åren hade inte heller gått Thestrup spårlöst
förbi. Den eldige älskaren hade blivit en
besinningsfull make. Lidelsen hade blivit ersatt av en öm
förtrolighet. Men hon kunde inte låta bli att
sucka när hon ibland tänkte på de svunna dagarna.
Hennes ungdom hade kommit sent. Enligt
naturens ordning kunde den inte vara så många år,
men desto ljuvare hade den varit. Under ljusa
sommarnätter hade de vandrat i järnbrukets park,
tätt omslingrade, berusande sig av lövets
balsamiska doft och fåglarnas drillar — tills Jörgen med
stormande häftighet rev fichyn från hennes
skuldror, betäckte hennes kalla bröst med glödande
kyssar och med armen hårt sluten kring hennes midja
drog henne genom alléerna upp till deras stilla
rum i den vildvinsomspunna förvaltarbostaden. —
Väl inpackad satt hon i kappsläden. Thestrup stod
bakpå och körde. Med höga rop uppmuntrade han
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
