Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dorthea hade varken inför sig själv eller andra
nekat till att hon fann kapten Cold sympatisk.
Hans behagliga väsen, så väl som det sätt på
vilket ett nyckfullt öde lekt med honom, hans
ensamhet tillsammans med det vackra, moderlösa barnet
på den trista och förfallna gamla gården, fastän
Fenstad varken varit mera trist och förfallen än
andra bondgårdar innan Cold slog upp sina
bopålar där, vådjade omedelbart till en kvinnas
hjärta. Men Jörgen hade nekat att bli rörd och han
hade inte tyckt om hennes vänskap med kaptenen.
Men nu, i denna svåra tid, då hon så väl behövde
en vän att rådgöra med — till vem skulle hon
vända sig? Visst var hon på det klara med att om
Cold inte befunnit sig i den ställning han nu var,
med en avbruten karriär och ensam i ett
främmande land, skulle han troligen icke med så mycken
iver sökt hennes vänskap; hon var en medelålders,
borgerlig matrona, han i sin fantasi allra minst
en greveson — och när han nu en gång fått i sitt
huvud att det var så, kunde det ju komma på ett
ut om det var sant eller ej. Att han i Köpenhamn
och i Rendsborg umgåtts i förnäma kretsar var i
alla fall säkert. Men nu var han hennes vän, och
hon hade inga andra vänner.
Jörgens olust att upprätthålla något livligare
umgänge med de andra ståndspersonerna i
trakten hade hon mer än gärna funnit sig i — hon
insåg att mannen varken kunde få tid eller kraf-
9—400251. Undset, Madame Dorthea. 129
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
