Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
le de ha varit vidare värdefulla som hjälpare? Den
stackars Peter Andreas hade det inte så gott och
hon var inte säker på att talet om Caspars
härlighet var vidare tillförlitligt. Ole höll hon
mycket av — han hade något så innerligen
gott och tillitsfullt över sig. Men han var så ung,
och han tillhörde ett annat stånd, med andra
vanor och tänkesätt än dem hon blivit uppfostrad i.
Trots den kärlek och aktning hon kände för sin
bror Ole, känslor som hon märkt att ynglingen
återgäldade, var dock ett förtroligt förhållande
uteslutet dem emellan.
Det var icke minst moderns kameleontaktiga
förmåga att anpassa sig efter de mest skilda
omstäåndigheter och livsvillkor, som gjorde Dorthea
försagd och främmande inför henne. I själva
verket respekterade hon varken åsikter eller skick och
bruk hos det ena eller andra ståndet så pass
mycket, att hon var lojal mot dem längre än det
passade hennes egna avsikter eller var nödvändigt för
hennes eget bästa. Hon var och förblev dock aldrig
annat än Elisabeth Andersdotter Hjort som
gjorde vad som föll henne in och skaffade sig
vad hon åstundade — antingen hon spelade
rollen av majorska, prostinna eller
länsmansmadame. Dottern hade lärt sig att tänka på det
med sinnesro, sedan hon själv blivit gift med en
man som gjorde henne lycklig. Men om det
värsta hänt, då rös hon av olust vid tanken på att hon
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
