Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var bara naturligt att sakföraren vidtagit
sina mått och steg för att hindra att någon kom
honom i förväg — hon upprepade orden för sig själv
när hon satt ensam på kanapén i den ödsliga
storstugan. Hon hade följt folket från Vilberg till
vagnen och gått tillbaka in i salen för att själv bära ut
de fina glasen.
Hon kände sig litet frusen. Det var som om det
satt magasinerad vinterköld i väggarna härinne,
fast solen gassade om förmiddagen, och hon lät
dem slå upp fönsterluckorna varje dag nu för att
luften inte skulle bli så fuktig att möblerna tog skada.
De var brunlackerade, med utskärningarna och
snirklarna förgyllda. Jörgen hade låtit göra dem
hos en snickare i Trondhjem efter några stolar som
hans bror haft med sig från utlandet. Möblemanget
fyllde inte mycket i den stora salen; där fanns bara
två väggspeglar och Jörgen hade alltid talat om att
han ville ha en till vid den mittersta fönsterpelaren
— ännu så sent som i julas hade han nämnt det.
Hon skulle försöka få den med sig; den skulle i
varje fall inte med på auktion. Ty hon
måste naturligtvis hålla auktion innan hon
flyttade. Sakföraren hade nämnt att Mathilde och
Nymoen gärna ville köpa ett och annat, men hon
skulle säkert få mycket bättre betalt om det såldes
på auktion.
De stora porträtten av modern och hennes förste
man kunde hon för skams skull inte auktionera
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
