Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
far hjälper dej med vad han kan. Antingen du vill
att han ska kom hit, eller du far åt Lunde.
— Å nej, mor! Bertel uppgav ett jämmerskri.
Det får du inte göra.
— Vad får jag inte göra, gossen min? Den
snälle länsman Lunde är ju min styvfar — han vill
ju bara vårt bästa, förstår du väl.
— Imrte få papper på det, snyftade pojken. Nej,
mor, det får du inte göra. För då är det ju säkert
— att vår far är död.
Dorthea tryckte Bertel intill sig.
— Ack, mitt barn, tror du att din far skulle låtit
oss sväva i ångest och ovisshet så länge, om han
ännu varit i livet? Det skulle han aldrig nänts —
Bertel gned tårarna över ansiktet med baksidan
av handen och såg på modern med en underlig,
genomträngande blick.
— Nej, nej, det kunde far aldrig nännas, sade
han, som om det legat något lugnande i den
tanken.
En aning grep Dorthea. Hade barnet hört
något prat? Några förmodanden? Naturligtvis måste
det vara rykten i omlopp rörande förvaltarens
mystiska försvinnande, vilken obegriplig letargi som
måste ha överväldigat henne, då hon inte tänkt på
det förr. Ömt strök hon Bertel över de våta
kinderna.
— Min store, förståndige pojke! Vi måste
försöka att bära det så gott vi kan, Bertel min. Den
170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
