Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vad vill ni där, mor, det är jag som passar
kitteln — oj, oj, jag menar väl inte att det är
Dorthea, madame Thestrup menar jag. Ja, mig
känner ni väl inte igen?
Det fanns verkligen något hos den andra som
föreföll Dorthea bekant, fast hon inte visste var
hon förr sett det ansiktet. Det var långt som på en
häst, fastän hucklets volanger hängde ned i
pannan och ljuset från glöden under kitteln kom de
stora dragen att liksom kasta skuggor över sig
själva. De långa, platta kinderna var ihåliga,
näsan stor och rak, men underligt formad i tippen,
hakan lång och alldeles platt. Eftersom hon gick
något framåtböjd, även sedan hon lämnat sitt
arbete vid morteln, påminde hon Dorthea på ett
obehagligt sätt om Sibilla, men denna kvinna var inte
lantligt klädd och uttryckte sig som en bildad
människa. Då gick det plötsligt upp ett ljus för
henne.
—Jo — tet skulle väl inte vara — madame
Dabbelsteen?
—Jo visst, tänk att min söta Dorthea kunde
känna igen mig. Ja, ni får förlåta, bästa madame
Thestrup, men jag minns er ju alltid som min lilla
vackra Dorthea Frazer. Ni var min egen
kelgris den gången jag vistades hos er mamåáå och
prosten de Theilemann —
Dorthea hade sanningen att säga icke alls någon
hågkomst därav, tvärtom hade det alltid förekom-
262
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
