Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, jag hörde ju tillfälligtvis när jag kom, att
ni bad för de döda.
— Men vi slutar alltid vår aftonandakt med
bönen för de arma sjålarna, madame Thestrup.
— Han sa nyss, Scharlach, att han låtit barnen
vara närvarande när ni bad er aftonbön. Men det
är ju inte alldeles sant, min gode — det var mer än
så. Jag hörde med mina egna öron att han
särskilt bad för min mans själ — och Bertel bad
också. Det är tydligen inte första gången han
tagit del i era böner för hans far. Eller hur,
Scharlach?
Scharlach satt och såg på henne med de sällsamt
mörkglittrande ögonen under de gråsprängda
brynen.
— àEller hur, Scharlach?
— Nej, svarade han sakta. Första gången var
det rent tillfälligt att Bertel kom att höra, då
Mutter och jag bad för förvaltarens själaro. Då han
sedan frågade, översatte jag till norska vad vi sagt,
och då ville han också vara med. Och det kunde
jag ju inte neka honom, madame Thestrup — det
hade jag inte hjärta till. Det är ju dock så
naturligt, madame, att tänka på en arm sjål som ingen
kommer ihåg i sina böner — och det var dock hans
eget barn.
— Hur kan han säga, Scharlach, att ingen
kommer ihåg — och att Thestrup skulle vara en arm
själ, som han säger, som kan behöva att någon ber
398
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
