Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 2. Flyttning från mormor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
tid och att de, så snart de voro stora nog, genast hem-
tades bort för att bo hos sagde gamle herre. Detta var
förskräckliga upplysningar i sanning. Min mormor var
hela världen för mig, och tanken på att skiljas från
henne var den mest ovälkemna föreställning för mina
känslor och förhoppningar. Denne hemlighetsfulle gamle
herre var verkligen en man af nagon betydenhet. Han
ägde åtskilliga gårdar i Tuckahoe, var öfverförvaltare
och hofmästare på den plantage där öfverste Lloyd själf
bodde, hade uppsyningsmän såväl som slafvar på sina
egna gårdar och gaf anvisningar åt uppsyningsmännen
på de gårdar som ägdes af öfverste Lloyd. Kapten
Aaron Anthony, ty sådan är min gamle herres namn
och titel, bodde på öfverste Lloyds plantage, som låg
vid Wycfloden och var en af de största, bördigaste och
bäst skötta i staten.
Om denna plantage och denne gamle herre var jag
högst angelägen att få veta allt livad vetas kunde, och
olyckligt nog för mig var all den upplysning jag kunde
få om honom ägnad att föröka min fruktan för att
blifva skild från min mormor och morfar. Jag önskade
att det varit möjligt för mig att förblifva liten hela
mitt lif, väl vetande att ju förr jag blef stor, dess kor-
tare skulle min tid hos dem blifva. Allt som hörde till
hyddan blef dubbelt kärt, och jag var säker på att clet
icke kunde finnas någon annan plats som den på jorden.
Men tiden kom då jag måste bort, och min mormor,
som kände till mina farhågor, höll mig för deras skull
i vänlig okunnighet om det fruktade ögonblicket, tills
den morgon kom (en mycket vacker sommarmorgon),
då vi skulle begifva oss åstad, och äfven nu, under hela
färden, den jag, barn som jag var, minnes så väl som
om det var i går, höll hon den ovälkomna sanningen
dold för mig. Afståndet från Tuckahoe till öfverste
Lloyds, där min gamle herre bodde, var fulla tjugu kilo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
