Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 2. Flyttning från mormor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snart mista ett nytt föremål för sin tillgifvenhet, liksom
hon mistat så många förut. Ömt klappande mig på
liufvudet, sade hon till mig att vara en snäll gosse och
gå ut och leka med barnen. ”De äro släkt med dig”,
sade hon, ”gå och lek med dem”. Hon utpekade för
mig min broder Perry och mina systrar, Sarah och
Eliza. Jag hade aldrig sett dem förut, och ehuru jag
stundom hört talas om dem och känt ett nyfiket intresse
för dem, förstod jag i verkligheten icke hvad de voro
för mig eller jag för dem. Syskon voro vi genom blods-
band, men slafveriet hade gjort oss till främlingar. De
voro redan invigda i mysterierna om gamle herrns bo-
stad, och de tycktes betrakta mig med ett visst med-
lidande. Jag ville verkligen leka med dem, men de
voro främlingar för mig, och jag var full af fruktan att
mormor skulle begifva sig hem utan att taga mig med
sig. Men uppmanad därtill och det af min kära mor-
mor, gick jag till baksidan af huset för att leka med
dem och de andra barnen. Jag lekte emellertid icke,
utan stod med ryggen mot väggen och såg på de an-
dras lek. Slutligen, medan jag stod där, kom ett af
barnen, som varit i köket, framspringande till mig un-
der ett slags skalkaktig glädje och ropade: ”Fed, Fed,
mormor har gått!” Jag kunde icke tro det. Dock
■sprang jag, befarande det värsta, till köket för att se
•efter själf, och se, hon hade verkligen gått och var nu
långt borta och ”rent,” ur sikte. Med nästan krossadt
hjärta föll jag vid denna upptäckt ned på marken och grät
•en gosses bittra tårar, vägrande att låta trösta mig. Min
broder gaf mig päron och persikor, men jag kastade
dem genast på marken. Jag hade aldrig blifvit bedra-
gen förut, och ett slags harm häröfver blandade sig med
min sorg öfver skilsmässan från min mormor.
Det var nu sent på eftermiddagen. Dagen hade
Tarit tröttande och full af spänning, och jag vet icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
