Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 5. En slafägares karakter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
fann henne mera tillsammans med honom. Men det var
omöjligt att hålla detta par åtskildt. Träffas ville de,
och träfiades gjorde de. Hade kapten Anthony själf
varit en man af rena grundsatser, kunde hans bevekelse-
grunder hafva trädt i en gynsammare dager, men som
det nu var, föreföllo de lika afskyvärda som föi aktliga.
Det var en af slafveriets förbannelser att det beröfvade
sina offer hvarje jordisk förutsättning för ett heligt lif.
Gudsfruktan och’ hoppet om himmelen förmådde nog
uppehålla många slafkvinnor midt ibland deras egen-
domliga ställnings snaror och faror, men de voro alltid
i sina ägares våld, blottställda för deras lusta och god-
tycke. Slafveriet medgaf ej några medel till släktets
uppehållelse på hederligt och lagligt sätt. Och dock,
trots denna brist, funnos många män och kvinnor bland
slafvarna som voro uppriktiga och trogna mot hvarandra
hela lifvet igenom.
Men återvändom till föreliggande fall. Försmådd
och bedragen som han var och med makten i sin hand,
var kapten Anthony besluten att hämnas. Jag råkade
få se den förfärliga verkställigheten af hans föresats och
skall aldrig glömma denna scen. Det var tidigt om
morgonen, då allt var stilla och innan någon i huset
hade stigit upp. Jag själf väcktes af den stackars
Esthers hjärtslitande rop och önskansvärda jämmer. Min
sofplats hade jag på det smutsiga golfvet i en liten
skrubb som öppnades åt köket, och genom springorna
mellan dess ohyflade plankor kunde jag tydligt se och
höra hvad som försiggick utan att blifva sedd. Esthers
handleder voro stadigt bundna, och det hopsnodda repet
var fästadt vid en stark järnkrampa i en tung träbjälke
nära eldstaden. Här stod hon på en bänk, med armarna
hårdt uppdragna öfver hufvudet. Hennes rygg och
skuldror voro fullständigt nakna. Bakom henne stod
gamle herrn med piskan i handen, fullföljande sitt bar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
