Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 8. Karakteristik af uppsyningsmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
ser, funnos stundom personer af skarpt markerad indi-
vidualitet, äfven om de ägde en allmän likhet med den
stora massan. Herr Gore var en af dessa hvilka en all-
män karakteristik ingalunda skulle göra full rättvisa.
Han var uppsyningsman, men han var något mera. Med
en uppsyningsmans ondskefulla och tyranniska egenska-
per förenade han något af den laglige husbonden. Han
besatt hela slugheten och den låga ärelystnaden hos sin
klass, men utan dess afsmakliga skryt och bullrande öf-
versitteri. Det fanns en trygg min af oberoende hos
honom, en lugn själfbeherskning och på samma gång en
hårdhet i blicken som väl kunde skrämma oräddare
hjärtan än de stackars slafvarnas, hvilka alltifrån barn-
domen vants att krypa för en pådrifvares piska. Han
var en af de uppsyningsmän som kunde vrida minsta
ord eller blick till oförskämdhet, och han hade beslut-
samhet nog att icke blott harmas, utan äfven att straffa
ögonblickligt och strängt. Att inga i svaromal kunde
icke komma på frågan. Skyldig eller icke skyldig, var
den anklagade genom själfva anklagelsen obevekligt,
hemfallen åt piskan. Hans blotta närvaro ingaf för-
skräckelse, och jag skydde honom som jag skulle hafva.
skytt en skallerorm. Hans genomträngande svarta ögon
och skarpa, gälla röst väckte alltid känslor af fasa.
Andra uppsyningsmän, huru brutala de än voro, brukade
stundom söka vinna bifall af slafvarna genom något litet
skämt, men Gore sade aldrig något lustigt eller tillät
sig något muntert upptåg. Han var alltid kall, föibe-
hållsam och otillgänglig — uppsyningsmannen på öfverste
Edward Lloyds plantage — och behöfde intet nöje ut-
öfver uppfyllelsen af sitt kalls plikter. Då han använde
piskan, var det af pliktkänsla, utan fruktan för följ-
derna. Det fanns en fast vilja, en järnhård beslutsamhet
hos honom, som skulle hafva gjort honom till chef för
ett sjöröfvarband, i händelse hans omgifning vaiit gyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
