Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 12. Min religiösa natur väckes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
ners uppresning hade blifvit kutviid, men den oro som
däraf vållades hade icke lagt sig. Koleran var då på
väg till detta land, och jag minns hur jag tänkte att
Gud vredgades på den hvita befolkningen för dess tvångs-
välde öfver slafvarna och därför sände sina straffdomar
öfver landet. Naturligtvis var det omöjligt för mig att
icke hysa godt hopp om abolitionsrörelsen, när jag såg
den understödd af den allsmäktige och väpnad med döden
själf.
Redan före mina betraktelser öfver antislafverirö-
relsen och dess sannolika resultat, hade mitt sinne öpp-
nat sig för religionen. Jag var icke mer än tretton år
gammal, då jag i min ensamhet och öfvergifvenhet läng-
tade efter någon till hvilken jag kunde gå såsom en
fader och beskyddare. En hvit metodistpredikants pre-
dikan — Hanson hette han — blef medlet att komma
mig att känna att jag i Gud hade en sådan vän. Han
förkunnade att alla människor, stora och små, trälbundna
och fria, voro syndare i Guds ögon och måste ångra sina
synder och försonas med Gud genom Kristus. Jag kan
icke säga att jag hade någon synnerligen tydlig före-
ställning om hvad som fordrades af mig, men en sak
förstod jag väl: jag var usel och eländig och hade ingen
utväg att göra mig annorlunda. Jag rådfrågade en
from färgad man, Charles Lawson, och i en ton af helig
känsla sade han till mig att bedja och ”kasta all ’min
omsorg på herren”. Detta sökte jag göra, och ehuru
jag i veckotal var olycklig och förkrossad och slets af
tvifvel och fruktan, fann jag slutligen min börda lättad
och mitt hjärta lindradt. Jag älskade hela människo-
släktet, slafägarne icke undantagna, ehuru jag afskydde
slafveriet mer än någonsin. Jag såg världen i ett nytt
ljus, och mitt största bekymmer gällde att fä hvarje
människa omvänd. Min lust att lära ökades, och sär-
skildt kände jag ett trängande behof att blifva bekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
