Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 14. Erfarenheter i St. Michaels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
var icke alltid öppet. Det hölls noggrann vakt i detta
afseende, ocli nyckeln bars i fru Aulds ficka. Vi voro-
ofta hårdt ansatta af hunger, under det kött och bröd
förfors under lås och bom. Det var så, då hon visste
oss halft ihjälsvultna, och dock brukade hon med sin
fromma min knäböja med sin make och hvarje morgon
bedja en barmhärtig Gud ”välsigna dem i skafferi och
förrådshus och till sist frälsa dem till sitt himmelska,
rike.” Men jag fortsätter med min bevisföring.
Det var nödvändigt att rätten till stöld från andra,
fastställdes, och den kunde blott hvila på en vidsträck-
tare generalisering än som behöfdes för rätten att stjäla,
från min herre. Det gick om någon tid innan jag kom
till denna klara rätt. För att gifva någon föreställning
om min tankegång skall jag framställa saken som jag
utlade den i mitt resonemang. ”Jag är”, tänkte jagr
”icke blott slaf åt herr Thomas, utan jag är slaf åt
samhället i stort. Samhället har formellt och reellt för-
bundit sig att bistå herr Thomas i att beröfva mig mm
rättmätiga frihet och den lön som tillkommer mitt ar-
bete: därför, hvilka rättigheter jag har mot herr Tho-
mas, har jag samma rättigheter mot dem som sammau-
svurit sig med honom för att beröfva mig min frihet.
Söm samhället i enlighet med själfbevarelseprincipen
har ställt mig som privilegierad röfvare, är jag rättfär-
digad i att röfva tillbaka. Eftersom hvarje slaf tillhör
alla, måste alla därföre tillhöra hvarje sådan.” Jag slöt
vidare att slafven inom gränserna för honom tillkom-
mande godtgörelser var fullt berättigad att förhjälpa
sig till sin herres och hvarje annan slafägares guld
och silfver och redbaraste egendom och att detta icke^
var att stjäla i någon som helst rättvis mening af
ordet.
Det fria samhällets moral kunde icke hafva någon
tillämpning på slafsamhället. Slafägarne gjorde det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
