Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 14. Erfarenheter i St. Michaels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
religiösa bekännelse. Men i mina förväntningar blef jag-
dubbelt besviken. Herr Thomas var ännu herr Thomas.
Hans rättfärdighets frukter skulle icke visa sig på något
sådant sätt som jag trott. Hans omvändelse innebar
ingen förändring af hans förhållande till människor —
åtminstone svarta människor — utan till Gud. Min tro,
jag tillstår det, var icke stor. Det fanns något i hans
utseende som i mitt sinne kastade tvitvel öfver hans
omvändelse. Stående där jag gjorde, kunde jag se hvarje
hans rörelse. Jag väntade mycket nära, medan han stan-
nade inom inhägnaden, och ehuru jag såg att hans an-
sikte var mycket rödt och hans hår oordnadt och ehuru
jag hörde honom sucka och såg en vilsekommen tår
göra tacksamma slingringar öfver hans kind som om
den frågade: ”Hvilken väg skall jag gå” — så kunde
jag dock icke helt lita på äktheten af hans omvändelse.
Denna tårs osäkra uppförande och dess enslighet gjorde
mig orolig och kastade tvifvel öfver hela den sak hvaraf
den utgjorde ett led. Men folk sade: ”Kapten Auld har
fått frid”, och jag hade att hoppas det bästa. Jag måste
göra detta i kristlig kärlek, ty äfven jag var religiös
och hade varit i kyrkan i fulla tre. år, ehuru jag nu
icke var mer äir sexton år gammal. Slafägare kunde
stundom liafva förtroende till åtskilliga af sina slafvais
gudsfruktan, men slafvar hade sällan förtroende till sina
herrars gudsfruktan. ”Han kan icke komma till himme-
len utan blod på sina kläder”, var en fastställd punkt
i hvarje slafs trosbekännelse, som reste sig öfver alla
landets läror och stod för alltid som ett oomkullkastligt
faktum. Det högsta bevis slafägaren kunde gifva slaf-
ven på sin frid med Gud var att gifva sina slafvai fri-
heten. Detta var oss en borgen att han var villig att
öfverlämna allt åt Gud och för Guds skull, och att icke
göra detta var efter vår uppfattning ett bevis pa haid-
hjärtenhet och helt och hållet oförenligt med föreställ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
