Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 15. Covey, negertuktaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
jag ena ändan af öfvervagnen och lyfte den med upp-
bjudande af all min styrka upp mot axelträet, från hvil-
ket den våldsamt bortslungats, och efter mycket dra-
gande och slitande lyckades jag få öfvervagnen på sin
plats. Detta var ett betydande steg ut ur svårigheterna
och ökade mitt mod att taga i tu med det som återstod
att göra. Vagnen var försedd med en yxa, ett verktyg
med hvilket jag blifvit väl förtrogen på varfvet i Bal-
temore. Med denna högg jag ned de buskar hvari mina
oxar voro insnärjda och kunde åter fortsätta mi nfärd,
med hjärtat i halsgropen af fruktan att oxarna på nytt
skulle få i sina oförnuftiga hufvud att göra bocksprång
ännu en gång. Men deras lekfullhet var öfver för till-
fället, och de skälmarna rörde sig nyktert och sansadt
som om deras uppförande hela tiden varit naturligt och
exemplariskt. Då jag nådde den del af skogen där jag-
varit dagen förut och huggit ved, fyllde jag vagnen
med ett tungt lass såsom en borgen mot en ny kapp-
löpning, Men en oxes hals är lika stark som järn. Den
trotsar vanliga bördor. Tam och foglig till den grad
att det öfvergått till ett ordspråk, när han är väl fostrad,
är oxen det mest elaka och ohandterliga djur, när han
blott är till hälften tamd under oket. Jag såg i min
egen belägenhet åtskilliga likhetspunkter med oxarnas.
De voro egendom; så var jag ock. Covey skulle tukta
mig — jag skulle tukta dem. Tukta och tuktas hörde
till ordningen.
Halfva dagen var redan gången, och jag hade ännu
icke styrt kosan hemåt. Det behöfdes blott två dagars
erfarenhet och iakttagelse för att lära mig att herr Co-
vey icke gärna skulle låta en sådan påtaglig tidsspillan
passera. Jag skyndade därför hemåt, men vid ankom-
sten till grinden råkade jag ut för det värsta af dagens
olycksöden. Denna grind var ett vackert prof på söderns
liandtverksskicklighet. Där fanns två väldiga stolpar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
