Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 16. En ny klämning i tyrannens skrufstäd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
vandringen. Jag använde fulla fem timmar för att gå.
föga mera än en mil, dels till följd af vägens besvär-
ligheter, dels till följd af den svaghet som illamående,,
misshandel och blodförlust framkallat hos mig.
Då jag hann till min herres bod, erbjöd jag en an-
blick af olycka och elände egnad att röra hvarje hjärta-
som icke var af sten. Från hjässan till fotsulan funnos
märken af blod. Mitt hår var alldeles hoptofvadt af
dam och blod, och ryggstycket af min skjorta var bok-
stafligen styft däraf. Buskar och törnsnar hade sargat
mina fotter och ben. Hade jag kommit ut ur en tiger-
håla, skulle jag icke kunnat se värre ut. I detta till-
stånd framträdde jag inför min till bekännelsen kristne
herre för att ödmjukt anropa om mellankomst af hans
makt och myndighet till skydd för mig mot ytterligare
misshandel och våldsamhet. Under senare delen af min
dystra vandring hade jag börjat hoppas att min herre-
nu skulle visa sig i ett ädlare ljus än jag förut sett ho-
nom. Men jag hade missräknat mig. Jag hade hoppat
från ett sjunkande skepp i hafvet; jag hade flytt från
en tiger till någonting värre. Jag berättade honom alla-
omständigheterna så godt jag kunde: huru jag sträfvade
att vara Govey till nöjes, huru hårdt jag arbetade i när-
varande fall, huru mycket mot min vilja jag dignade
under hettan, arbetet och smärtan, det råa sätt hvarpå
Covey sparkat mig i sidan, såret i mitt hufvud, min
tvekan att störa honom (kapten Auld) med mina klago-
mål, men att jag nu kände att det icke längre gick an
att dölja för honom den misshandel som gång på gång
föröfvades mot mig. Först tycktes herr Thomas något
rörd af historien om mina lidanden, men snart visade
han ifrån sig all medkänsla han kan hafva haft och biet
hård och kall som järn. Det var omöjligt att först, då
jag på detta sätt stod framför honom, synas likgiltig-
Jag såg tydligt hans människonatur afgifva sin pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
