Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 16. En ny klämning i tyrannens skrufstäd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
mitt sinne, och jag trodde han skulle fördärfva mig för
framtida tjänst, ja mitt lif var icke säkert i hans händer.
Detta betraktade herr Thomas (min broder i kyrkan) som
”nonsens”. Det var ingen fara att herr Covey skulle
döda mig; han var en hedersman, arbetsam och religiös,
och han ville icke tänka på att flytta mig från detta
hem; ”dessutom”, sade han — och detta fann jag vara
den fruktansvärdaste tanken af alla för honom — ”om
du lämnade Covey nu, då detta år blott är halfgånget,
skulle jag förlora din lön för hela året. Du tillhör herr
Covey för ett år, och du måste ya tillbaka till honom,
hända hvad som vill; och du får icke besvära mig med
några flera historier; och om du icke genast går hem.
skall jag taga reda på dig själf jag". Detta var just
hvad jag väntade, sedan jag funnit saken på förhand
afgjord till min nackdel. ”Men herre”, sade jag, ”jag
är sjuk och trött, och jag kan icke komma hem i kväll”.
Härvid veknade han något, och tillät mig slutligen att
stanna under natten, men sade att jag måste vara i
väg tidigt om morgonen och slutade sina anvisningar
med att låta mig svälja en stor dosa epsomsalt, som
var nästan den enda medicin han någonsin föreskref
slafvar.
Det var helt naturligt för herr Thomas att antaga
att jag blott låtsade vara sjuk för att slippa arbeta, ty
sannolikt tänkte han, att om han vore slaf utan någon
lön för sin möda, utan något beröm för välgjordt arbete
och med blott piskan till driifjäder, skulle han försöka
hvarje möjlig utväg att slippa arbetet. Jag säger att
jag icke tviflar därpå, och skälet är att under hela him-
melen icke fanns en klass af människor som ägde en
sådan fasa för arbete som slafägarne. Beskyllningen för
lättja mot slafvarna var ständigt på deras tunga samt
var den stående ursäkten för hvarje slag at grymhet
och råhet. Dessa människor bundo i sanning bokstat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
