Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 17. Sista gången jag skulle piskas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
nande att jag icke kade någon vän på jorden och tvif-
lande. på att jag hade någon i himmelen. Jag hann till
Coveys vid niotiden, och just då jag inträdde på fältet,
innan jag hunnit till huset, kom Covey, trogen sina
ormvanor, framstörtande öfver mig från ett gömställe,
där han legat på lur för att försäkra sig om mig. Han
var försedd med en rotting och ett rep samt ämnade
tydligen binda upp mig och utöfva sin hämnd på mig i
fullaste mått. Jag skulle hafva varit ett lätt rof, om
han lyckats få fatt i mig, ty jag hade icke intagit nå-
gon förfriskning sedan fredags middag, och detta, i för-
ening med andra omständigheter som satt mig på hårdt
prof, hade mycket medtagit mina krafter. Jag rusade
emellertid tillbaka in i skogen, innan den ursinnige
blodhunden kunde nå mig, och gömde mig i ett snår
där han förlorade mig ur sikte. Sädesåkern gaf mig
skydd under flykten till skogen. Utan den höga säden
skulle Covey hafva upphunnit mig och gjort mig till
sin fånge. Han var högeligen förtörnad öfver att han
icke gjorde det och gaf upp jakten mycket motvilligt,
såsom jag kunde se af hans ursinniga åtbörder, då han
återvände till huset.
Nåväl, jag är nu fri för Covey och hans piska för
en liten stund. Jag befinner mig i skogen, begrafd i
dess dystra mörker och jagad in i dess högtidliga tyst-
nad, gömd för hvarje mänskligt öga, instängd med na-
turen och naturens Gud samt fjärran från alla mänsk-
liga ränker. Här var en passande plats att bedja, att
bedja om hjälp, om befrielse — en bön som jag ofta
förut uppsändt. Men huru skulle jag kunna bedja?
Covey kunde bedja — kapten Auld kunde bedja. Jag
ville så gärna bedja, men de tvifvel som uppstodo dels
på grund af min försummelse af nådemedlen, dels till
följd af den skenreligion som rådde öfverallt, spredo i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
