Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 17. Sista gången jag skulle piskas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
nom till freds förmåddes att taga den med mig. Han
hade för mig varit den barmhärtige samariten och hade
såsom genom en försynens skickelse funnit mig och
hjälpt mig, när jag icke kunde hjälpa mig själf; huru.
kunde jag veta att icke herrens hand var däri? Med
tankar af detta slag tog jag rötterna från Sandy och
lade dem i min högra ficka.
Detta var på söndagsmorgonen. Sandy bad nng
nu att gå hem med all hast samt modigt gå upp till
huset som om ingenting händt. Jag upptäckte hos
Sandy med all hans vidskepelse en alltför djup inblick
i människonaturen för att icke akta hans rad, och kanske
hade äfven en lätt glimt eller skugga af hans vidske-
pelse fallit öfver mig. I alla händelser begaf jag mig
i väg mot Coveys hem, såsom han anvisat mig. Sedan
jag föregående natt utgjutit mina sorger för Sandy
samt värfvat honom till anhängare af min sak och sedan
jag gjort hans hustru till deltagare i mina bekymmer
samt blifvit väl vederkvickt med sömn och föda, gaf
jag mig modigt åstad mot den fruktade Coveys hem.
Egendomligt nog mötte jag, just då jag trädde in ge-
nom gårdsporten, honom och hans hustru, klädda i sin
söndagsstass och med änglamildt utseende, på väg till
kyrkan. Hans sätt ingaf mig fullständig häpnad. Det
låg något verkligt välvilligt i hans drag. Han talade
till mig som aldrig förut, sade mig att svinen hade
kommit in i gårdstäppan och önskade att jag skulle
mota ut dem samt frågade mig hur det stod till med
mig och tycktes vara en helt annan människa. Detta
utomordentliga uppförande kom mig att på allvar börja
tänka att Sandys ört hade mera kraft i sig än jag i
mitt högmod varit villig att medgifva den, och hade
dagen varit någon annan än söndagen, skulle jag ute-
slutande hafva tillskrifvit rotens förmåga Coveys förän-
drade sätt. Jag misstänkte emellertid att söndagen, icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
