Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 19. Rymningskomplotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
betraktade denna råa skara samt såg mig och mina vän-
ner på detta sätt anfallas och förföljas, kunde jag icke
undgå att se uppfyllelsen af Sandys dröm. Jag var i
händerna på mänskliga gamar, gripen af deras skarpa
klor, och fördes bort mot Easton, i sydöstlig riktning,
under hånande smädelser från nya fåglar af samme fa-
der, i hvarje by vi passerade igenom. Det tycktes mig
som om hvarje människa var ute och kände orsaken till
vår arrestering samt väntade pa att vi skulle draga förbi
för att se sina hämndgiriga ögon mätta på vårt elände.
Somliga sade att ”jag borde hängas”, andra att ”jag
borde brännas” och ännu andra att jag borde fa skin-
net piskadt af min rygg”, men ingen gaf oss ett vänligt
ord eller en deltagande blick, utom de stackars slafvarna,
som lyfte sina tunga hackor och försiktigt sågo på oss
genom staketen, bakom hvilka de arbetade. \ åra lidan-
den denna morgon kunna lättare tänkas än beskrifvas.
Våra förhoppningar voro alla med ett slag tillintetgjorda.
Den grymma orättvisan, det; segerrika brottet och oskul-
dens hjälplöshet kommo mig i min okunnighet och
svaghet att fråga: Hvar är nu rättvisans och barmhär-
tighetens Gud, och hvarför hafva dessa orättfärdiga
människor fått denna makt att trampa på våra rättig-
heter och kränka våra känslor? Men i nästa ögonblick
kom den tröstande tanken att ”förtryckarens timme skall
slå en gång.” Öfver ett var jag glad: ingen enda af
mina kära vänner, öfver hvilka jag dragit denna stora
olycka klandrade mig med vare sig ord eller blickar för
att hafva fört dem i den. Vi utgjorde en brödraskara
och voro aldrig kärare för hvarandra än nu. Den tanke
som vållade oss den största smärtan var den sannolika
skilsmässa som nu skulle komma, i fall vi blefvo sålda
till den fjärran södern, såsom vi förmodligen skulle blifva.
Medan rättstjänarne sågo framåt, kunde Henry och jag,
som voro sammanbundna med hvarandra, då och då ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
