Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 19. Rymningskomplotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
se mera. Jag kände mig som omgifven af en sbara djäf-
iar, nyss uppstigna ur afgrunden. De skrattade, grinade
och. sneglade olycksbådande åt oss, sägande: ”Nå gossar,
vi ha fått er eller hur? Jaså, ni tänkte rymma ni?
Hvart skulle ni fara då?” Efter att hafva hånat oss på
detta sätt så länge dem lyste, underkastade de oss en
och en i sänder en noggrann undersökning för att för-
vissa sig om vårt värde, kännande på våra armar och
ben och ruskande oss i axlarna för att se om vi voro
friska och starka samt oförskämdt frågande oss ”hur vi
skulle tycka om att få dem till herrar.” Inför sådana
frågor voro vi fullständigt stumma (mycket till deras
förtret). En af dem sade till mig, ”att om han hade
mig, skulle han drifva djäfvulen ur mig rasande kvickt.”
Dessa negerköpare voro mycket anstötliga för sö-
derns städade kristna allmänhet. De betraktades i re-
spektabelt sällskap i Maryland som nödvändiga men af-
skyvärda karakterer. Som klass betraktade, voro de för-
härdade skurkar, som de blifvit både af natur och sys-
selsättning. Ja, de voro en äkta frukt af slafveriet och
stodo i uselhet efter blott för slafägarne själfva som
gjorde en sådan klass möjlig. De voro blott afnämare
af slafproduktionen i Maryland och Virginia — tarfliga,
grymma och skräflande öfversittare, hvars blotta ande-
dräkt var stämplad med hädelse och blod.
Frånsedt dessa slafköpare som tid efter annan störde
oss i fängelset, var vår vistelse där vida behagligare än
vi hade någon rätt att vänta. Vår matranson var liten
och tarflig, men vårt rum var det bästa i fängelset
prydligt och rymligt och utan nagot som nödvändigt
behöfde erinra oss om att vi voro i fängelse, utom de
tunga låsen och reglarna samt de svarta järngallren för
fönsterna. Vi voro statsfångar i jämförelse med de fle-
sta slafvar som insattes i detta Eastonfängelse. Dock
kunde platsen icke ställa oss till freds. Reglar, järnstän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
