Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 20. Lifvet som lärling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
tr0dde — icke gifvit sina gossar någon anledning att
lämna honom, kunde han icke anse det troligt att de
burit på en så förskräcklig afsikt. Detta var emellertid
icke den åsikt om saken som fattats al ”herr Billy , så-
som vi brukade kalla den mildtalande, men förslagne
och beslutsamme herr AVilliam Hamilton. Han hyste in-
tet tvifvel att brottet hade varit tilltänkt, ocli betrak-
tande mig som anstiftaren därtill, sade han öppet till
herr Thomas att han måste aflägsna mig från denna
trakt, eller också skulle han skjuta mig. Han ville icke
hafva någon så farlig som ”Frederick” att smida ränker
med hans slafvar. AVilliam Hamilton var icke en man
hvars hotelse tryggt kunde förbises. Jag hyser intet
tvifvel att han skulle hållit ord, om den gifna varnin-
gen lämnats obeaktad. Han var ursinnig vid tanken på
hvilken skamlös stöld vi varit i färd att begå — stölden af
våra egna själar och kroppar. A^erkställbarheten af pla-
nen äfven, blott de första stegen kunnat tagas, var märk-
värdigt tydlig. Dessutom var det en ny idé detta, att
använda viken. Flyktande slafvar hade ända tills nu be-
gifvit sig till skogarna; de hade aldrig drömt om att
vanhelga och missbruka den stolta Chesapeakevikens
vatten genom att göra det till en väg från slafveriet till
friheten. Här var en bred väg som ledde till slafveriets
undergång, fastän den hittills betraktats som en trygg-
hetsmur af slafägarne. Men herr Billy kunde icke få
herr Freeland att se sakerna som han gjorde, ej heller
kunde han få herr Thomas därtill, så upprörd han än
var. Den senare, det måste jag säga till hans beröm,
visade mycken mänsklig känsla och försonade mycket af
det sträfva, grymma och orimliga i sin förra behandling
af mig och andra. Min ”kusin Tom” sade mig, att me-
dan jag var i fängelset, var herr Thomas mycket olyck-
lig, och natten innan han for åstad för att släppa mig
lös, hade han vandrat på golfvet nästan hela natten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
