Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 20. Lifvet som lärling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
Sedan jag lärt dikta, sökte jag själf sysselsättning,
gjorde själf mina öfverenskommelser ock uttog själf min
arbetsförtjänst, och herr Hugh hade sålunda intet som
helst besvär med mina angelägenheter.
Här hade alltså bättre dagar randats för östkust-
slafven. Jag var fri från de råa angreppen af lärlin-
garna hos Gardiners och fri från plantagelifvets faror
samt ännu en gång i en gynnsam ställning att föröka
mitt lilla bildningsförråd, som stått på samma ståndpunkt
alltsedan min flyttning från Baltemore. Jag hade på
östkusten blott varit lärare, då jag varit i sällskap med
andra slafvar, men nu fanns det färgade personer här
som kunde undervisa mig. Många af de unga diktarne
kunde läsa, skrifva och räkna. Många af dem hade höga
tankar om själsutbildning, och de fria på Felfs Point
-organiserade hvad de kallade ”Östra Baltemores bild-
ningssällskap.” Ehuru detta sällskap var afsedt blott
för fria personer, upptogs jag däri och fick mig ofta an-
visad en framstående plats i dess debatter. Jag är myc-
ken tack skyldig de unga männen i detta sällskap.
Läsaren vet redan nog om de dåliga verkningarna
af god behandling gent emot en slaf för att gissa hvart
min förbättrade ställning nu skulle leda. Det dröjde
icke länge, förrän jag började visa tecken till leda vid
slafveriet och se mig om efter medel att komma ur det
på kortaste vägen. Jag lefde bland fria män och var
i alla afseenden jämngod med dem i både naturliga och
förvärfvade fallenheter. Hvarför skulle jag vara slaf?
Det fanns intet skäl till att jag skulle vara någons träl.
Dessutom fick jag nu, såsom jag sagt, en dollar och
femtio cents om dagen. Jag slöt öfverenskommelserna,
arbetade och uttog själf min dagspenning; den betala-
des till mig, och den var rätteligen min egen, och dock
måste jag hvarje lördagskväll se dessa penningar. min
egen hårdt förvärfvade arbetsförtjänst, ja hvarje cent
X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
