- Project Runeberg -  Frederick Douglass' lif och samtid /
239

(1895) [MARC] Author: Frederick Douglass Translator: Carl Stenholm - Tema: Slavery
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 3. Införd bland abolitionisterna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

239
TREDJE KAPITLET.
Införd bland abolitionisterna.
Antislafverimötet på Nantucket. — Det första talet. — Stor uppstån-
delse. — Utomordentligt tal af herr Garrison. — Verksamhet,
som antislafveriagent. — Ungdomlig entusiasm. — Man betviflar
att jag är en flyktig slaf. — Mina erfarenheter i slafveriet skrif-
vas. — Faran af att gripas.
Sommaren 1841 hölls ett stort antislafveri möte på
Nantucket under ledning af herr Garrison och hans vän-
ner. Jag hade icke tagit mig någon ledighet sedan jag
slog mig ned i New Bedford, och kännande behofvet al
litet hvila, beslöt jag att bevista mötet, ehuru jag icke
hade någon tanke på att taga någon aktiv del i hvad
som där förehades. Ja, jag trodde icke att någon som
hade med mötet att göra kände ens mitt namn. Hen
William C. Coffin, en framstående abolitionist i dessa
pröfningens dagar, hade hört mig tala till mina färgade
vänner i det lilla skolhuset på andra gatan, där vi höllo
vår andakt. Han sökte upp mig bland mängden och
inbjöd mig att säga några ord till församlingen. Så-
lunda uppsökt och inbjuden, förmåddes jag att uttrycka
de känslor som framkallades hos mig af mötets anled-
ning samt det friska minnet af de scener som omgifvit
mig som slaf. Det var med yttersta svårighet jag kunde
stå upprätt eller uttala två ord utan tvekan och stam-
ning. Jag darrade i hvarje lem. Jag är ej säker att
icke min förvirring var det verksammaste i mitt tal, orn
det kunde kallas ett tal. I alla händelser är den så
godt som det enda af mitt uppträdande jag nu tydligt
mindes. Åhörarna sympatiserade genast med mig oc i
blefvo, från att hafva varit särdeles lugna, mycket upp-
rörda. Herr Garrison följde efter mig, tagande mig till
text, och vare sig jag åstadkommit ett vältaligt forsvar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:15:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/douglass/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free