Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 4. Erinringar om gamla vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
ställda på ångbåtarna mellan New York och Newport.
Ingen färgad släpptes akter om hjulen, och under alla
årstider, i hetta och köld, i vått och torrt väder, var
däcket den enda plats dit han fick komma. Om jag ville
ligga på natten, måste jag göra det bland lasten på däc-
ket och vid kylig väderlek var detta en icke synner 1-
gen behaglig bädd. När jag reste i sällskap med mina.
hvita vänner, ansatte jag dem alltid att lämna mig och
gå in i salongen samt lägga sig på sina bekvama koj-
platser. Jag såg intet skäl till att de skulle hafv» e-
uselt därför att jag hade det. Somliga af dem fol de
mitt råd mycket beredvilligt. Jag tillstår emellertid,
att äfven om jag var fullt uppriktig i mm uppmaning
till dem att gå och icke såg någon princip som forband
dem att stanna och lida med mig, kande jag mig allti
stå dem litet närmare som icke följde mitt rad, utan en-
visades att dela min hårda lott.
Det finnes någonting i världen utöfver faststallda
regler samt det rättas och orättas logik, och det finnes,
verkligen någon grund för att erkänna gärningar, sa-
dana som kunna kallas öfverloppsgärmngar Wendeil
Phillips, James Monroe och William White hafva alltid
varit mig kära för sin finkänslighet i detta afteende.
Jag minnes huru James Monroe kunde svepa sm lock
omkring sig och krypa upp på bomullsbalarna pa mel-
landäck samt tillbringa natten med mig utan kno .
dell Phillips gick aldrig in i en första klassens va nr
när jag kördes in i hvad som kallades Jim-KrakgI -
Verkliga män voro de, som aldrig antogo m j S
till någons bord där jag afvisados. Jag talar rcke
dessa herrar såsom enastående eller undai
som representanter för en stor klass bland slafveiiabo-
litionens första arbetare. I regeln fanns foga svang
att erhålla passande lokaler i New England eft<er 1840
där jag kunde tala för mitt folks sak. Abolitiomsterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
