Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 6. Intryck utomlands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
grepp i den andres arbete. Motsatsen framträdde tyd-
ligt i deras personer såväl som i deras vältalighet. Den
enes kraftiga tal, då de tillsammans reste genom landet
förhöjde verkan af den andres, så att deras olikhet var
lika nyttig som deras öfverensstämmelse. Herr Cobden
var — för att vara engelsman ■— mager, smärt och nå-
got gulhyad samt kunde hafva tagits för en amerika-
nare eller fransman. Herr Bright var i vidsträcktaste
mening engelsman, ägande i rikt mått alla de fysiska
fullkomligheter som äro egendomliga för’ hans landsmän
— fyllig, rund och med frisk hy. Cobden hade mörka
ögon och hår samt ett välbildadt hufvud högt uppburet
öfver skuldrorna, och då han satt tyst, hade han en sorg-
sen och trött blick. I underhuset satt han ofta med
hufvudet stödt mot handen. Bright visade sig som raka
motsatsen i detta liksom andra afseenden. Hans ögon
voro blå, hans hår ljust, hans hufvud massivt och fast
hvilande på -skuldrorna, väckande känslan af ofantlig
energi och beslutsamhet. I sin vältalighet var herr Cob-
den kall, opartisk, öfverlagd, rakt på sak gående, men
visade sig stundom något tvekande. Bright däremot var
glödande, flytande, häftig och alltid redo i tanke och
ord. Herr Cobden älskade fakta och bilder samt uppe-
höll sig ofta vid statistiken. Herr Bright flödade af
kvickhet, kunskap och hänförelse samt ägde en förvå-
nande förmåga att uttrycka sig. Den ene talade till den
kalla, beräknande sidan af den brittiska nationen, som
frågar om ”den nya idén skall betala sig”. Den andre
talade till den sida af människonaturen som höjer sig öfver
det ändliga — den sida som allra först frågar: ”Är det
riktigt, är det rättvist, är det mänskligt?” Hvarhelst dessa
båda stoie män visade sig, samlades folket i tusental.
De kunde, om så underrättelsen blott haft en timme på
sig för att spridas, fylla Birminghams Town Hall, som
rymde sju tusen personer, eller Manchesters Free Trade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
