Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 6. Intryck utomlands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
gonting stort väntades. Tillfället var stort, de uppträ-
dande männen voro stora, och stora tal. väntades af
dem.
Förutom den yttre påtryckningen rådde tvekan inom
murarna. Kyrkans eget samvete var icke lugnt. Ett
missnöje med hennes ställning till slafveriet lät tydligt
förnimma sig bland medlemmarne, och något måste gö-
ras för att motverka detta besvärliga inflytande. Den
store dr. Chalmers var svag till helsan för tillfället, hva-
dan hans mäktiga vältalighet icke kunde kallas att ljuda
i Cannon Mills som förut. Han hvars stämma varit så
kraftig att den krossat och nedrifvit granitmurarna kring
Skottlands statskyrka och ledt en här i vördnadsbju-
dande tåg bort från den som- från en till undergång-
dömd stad, var nu gammal och försvagad. Dessutom
hade han sagt sitt ord i denna samma fråga, och det
hade dock icke förstummat ropet utanför eller lugnat de
ängsliga suckarne innanför. Tillfället var betydelsefullt,
och man kände att så var. Kyrkan var i en farlig be-
lägenhet. En förändring af något slag måste äga rum,
eller också måste hon gå i stycken. Att stå där hon
stod var omöjligt. Hela tyngden af värfvet föll på Cun-
ningham och Candlish. Inga skuldror inom kyrkan voro
bredare än deras, och jag måste säga, att så djupt jag
än afskydde de grundsatser som framställdes och försva-
rades af dem, tvangs jag att erkänna dessa mäns oer-
hörda begåfning.
Cunnigham reste sig, och detta blef signalen till
en larmande applåd. Det kan sägas att detta knappast
var i öfverensstämmelse med stundens högtidlighet, men
för mig tjänade den att förhöja dess imponerande all-
var och vikt. Applåden var, fastän larmande, icke glad.
Det tycktes mig som dånade den fram från den väldiga
åhörarskaran likt fallet af en ofantlig trädstam, slungad
ned från skuldror som redan söndersargats af dess för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
