Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 8. John Brown och fru Stowe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med dessa underrättelser i New Yorks tidningar. Ome-
delbart efter tilldragelsen i Christiana hade de, i stället
för att begifva sig till bergen, stigit på ett tåg som
förde dem till Rochester. De voro sålunda nästan före
blixten och före det sannolika förföljandet, om icke te-
legrafen redan satt agenter i rörelse här. De timmar de
tillbragte i mitt hus voro därför timmar af ängslan så-
väl som verksamhet. Jag sände min vän fröken Julia
Griffts till landningsplatsen en half mil bort vid Gene-
seefloden för att taga reda på om någon ångare skulle
gå denna afton till någon hamn i Kanada, och jag stan-
nade själf hemma för att vakta mina trötta, damhöljda
och sofvande gäster, ty de hade rest i tva dagar och
nätter och behöfde hvila. Lyckligtvis blef oron icke
lång, ty det bar så till att en ångare just denna afton
skulle gå till Toronto i Kanada.
Detta faktum gjorde emellertid icke slut på min
ängslan. Det var fara värdt att vi mellan mitt hus och
landningsplatsen eller vid själfva landningsplatsen skulle
kunna möta någon svårighet. Ja, landningsstället var
just den plats där svårigheter sannolikast skulle inställa
sig, om de gjorde det alls. Så tåligt jag kunde vän-
tade jag att nattens skuggor skulle komma, och då lät
jag männen stiga upp i min ”demokratvagn” och for
af till tilläggsplatsen vid Geneseefloden. Det var en
upprörande färd och ganska hastig därjämte. Vi nådde
båten åtminstone femton minuter före tiden för dess
afgång och det utan anmärkning eller hinder. Men
dessa femton minuter tycktes mycket längre än vanligt.
Jag stannade ombord, tills order att hala in landgången
gafs; jag skakade hand med mina vänner och mottog
af Parker den revolver som föll ur Gorsuchs hand, då
han dog, och som nu förärades mig som ett tacksam-
hetsbevis och som ett minne af striden för friheten i
Christiana, hvarpå jag återvände hem med en känsla af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
