Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 9. Slafväldets stegrade fordringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
huru den gjorde abolitionister, innan de själlva märkte
det, samt huru den tände nitet, eggade verksamheten
och styrkte tron på våra gamla antislafverikrafter. ”Drag
på mig för 1000 dollars i månaden, så länge denna strid
varar’,csade den storsinte Gerrit Smith. George L. Stearns
gaf ut sina tusenden, och antislafverimän med min-
dre tillgångar visade i sin mån sin frikostighet. H. W.
Beecher ropade det rätta ordet öfver en kraftig tidnings-
ledare; Sumner i senaten talade som ingen någonsin ta-
lat där förut. Lewis Tappan, som representerade ena
klassen af slafveriets gamla motståndare, och ’William
L. Garrison, som representerade den andra, bortsågo från
sina gamla tvister och spände hela sin energi för Kan-
sas’ frihet. Men de och andra voro blott de som fram-
kallade antislafverikraften. De män som gingo till Kan-
sas för att göra det till en fri stat voro hjältarna och
martyrerna. En af ledarne i detta heliga korståg för
friheten, med hvilken jag fördes i nära förbindelser, var
John Brown, hvars person, hem och syftemål jag redan
beskrifvit. Denne tappre gamle man och hans söner
voro bland de första som hörde och aktade på frihets-
trumpeten, då den kallade dem till strid. Hvad de ut-
rättade och ledo, hvad de sökte och vunno och genom
hvilka medel, detta är historiska fakta, som icke här be-
höfva upprepas.
Då det blef tydligt, såsom det snart gjorde, att kri-
get för och emot slafveriet i Kansas icke skulle afgöras
genom ordens och rösturnornas fredliga medel, utan att
svärd och kulor skulle tillgripas å båda sidor, kände kap-
ten Brown att nu efter långa års väntan hade hans stund
kommit, och aldrig gick någon man gladare, modigare
och oegennyttigare tidens farliga kraf till mötes än han.
Jag träffade honom ofta under denna strid och såg dju-
pare in i hans själ än när jag träffade honom i Spring-
field sju eller åtta år förut, och allt hvad jag såg af ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
