Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 11. Skilsmässa och krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400
mycket större beslutsamhet än livad ett liknande skulle
göra nu. Afståndet då mellan den syarte mannen och
den hvite amerikanske medborgaren var ofantligt. Jao-
var en för detta slaf, identifierad med en föraktad ras,
och dock skulle jag möta den mest upphöjda personen
i denna stora republik. Det var allt igenom en oväl-
kommen plikt, som jag gärna skulle hafva undandragit
mig. Jag kunde icke veta hvad slags mottagande jag
skulle röna. Jag kunde blifva tillsagd att gå hem och
sköta mina egna affärer och lämna sådana frågor som
jag kommit att diskutera att besörjas af de män som vist
utsetts af det amerikanska folket att handhafva dem.
Eller också kunde jag blifva förvägrad ett samtal helt
och hållet. Icke dess mindre kände jag mig förpliktad
att fara, och min bekantskap med senatorerna Charles
Summer, Henry Wilson, Samuel Pomeroy, sekreteraren
Salmon P. Chase, sekreteraren William H. Seward och
biträdande sekreteraren i krigsdepartementet Charles A.
Dana uppmuntrade mig att hoppas på ett åtminstone
höflligt mottagande. Min förtröstan blef fullt rättfärdi-
gad af utgången. Jag skall aldrig glömma mitt första
möte med denne store man. Jag åtföljdes till den verk-
ställande maktens hus och föreställdes för president Lin-
coln af senator Pomeroy. Det rum hvari han mottog
besökande var det som nu användes af presidentens se-
kreterare. Jag inträdde där med en högst måttlig före-
ställning om min egen betydenhet, och dock var jag där
för att tala med, ja råda, den man som stod i spetsen
för den stora nationen. Till lycka för mig rådde det
icke mycken tom ståt och ceremoni omkring honom.
Jag fann mig aldrig raskare eller fullständigare i en
stor mans närvaro än i Abraham Lincolns. Han satt, då
jag inträdde, i en låg länstol med fotterna framsträckta
pa golfvet, omgifven af en massa dokument och åtskil-
liga flitigt sysselsatta sekreterare. Rummet visade alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
