Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 11. Skilsmässa och krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gra minuter hade han afgifvit det bästa försvar jag ännu
hade hört af någon för regeringens handlingssätt mot
de färgade soldaterna. Jag var icke nöjd, men jag gick
fast öfvertygad att den rätta vägen till den svarte man-
nens frihet och medborgarrätt gick öfver slagfältet och
att min uppgift var att få alla svarta män jag kunde in
i unionsarméerna. Både presidenten och krigsministern
försäkrade mig att rättvisa slutligen skulle ske min ras,
och jag skänkte deras löfte full tillit. Då jag försäk-
rade herr Stanton om min beredvillighet att åtaga mig
någon befattning, sade han att han skulle göra mig till
biträdande adjutant hos general Thomas, som då höll
på att rekrytera och organisera trupper i Mississippida-
len. Han frågade mig hur snart jag kunde vara färdig.
Jag svarade att jag kunde vara det om två veckor och
att min fullmakt kunde sändas till mig i Rochester. Af
något skäl kom emellertid aldrig min fullmakt. Rege-
ringen, fruktar jag, hängde ännu fäst vid föreställningen
att hedersposter i tjänsten borde innehafvas af hvita
män och att det icke skulle duga att just då slå in på
den fullständiga jämnlikhetens politik. Jag skref till
departementet efter min fullmakt, men jag blef helt en-
kelt tillsagd att vända mig till general Thomas. Detta
var så olika mot hvad jag väntat mig och hvad man
lofvat mig, att jag skref till sekreteraren Stanton att jag
skulle vända mig till general Thomas vid mottagandet
af min fullmakt, men den kom icke, och jag begaf mig
därför icke till Mississippidalen, såsom jag varmt hop-
pats få göra. Jag visste för mycket om lägerlifvet och
värdet af axelklaffar i armén för att gå i tjänst utan nå-
got synligt tecken på min rang. Jag betviflar icke att
herr Stanton i det ögonblick vi talades vid menade allt
hvad han sade, men då han tänkte öfver saken, kände
han förmodligen att tiden icke var inne för ett så radi-
kalt steg. Emellertid tjänade mina tre söner, Lewis och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
