Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 12. Hopp för nationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
407
det förflutna var det ingalunda säkert att den skulle
komma. Det var därför ett tillfälle då vi sväfvade mel-
lan fruktan oclr hopp. Vårt skepp befann sig på öppna
hafvet, skakadt af en fruktansvärd storm; våg efter våg
slog öfver oss, och hvarje timme stegrade faran. Om vi
skulle öfverlefva eller omkomma berodde till stor del på
ankomsten af denna proklamation. Åtminstone kände
vi det så. Ehuru de villkor på hvilka herr Lincoln lof-
vat att icke utfärda den ej uppfyllts, fanns det dock af
många skäl rum för tvifvel och fruktan. Herr Lincoln
var känd att vara en man af ömsint hjärta och gräns-
löst tålamod: ingen kunde säga huru långt han kunde
p-å i riktning mot fred och återförsoning eller huru myc-
ket han kunde afstå från med detta mål för ögonen. Hit-
tills hade han icke visat sig som en man af radikala åt-
gärder, och detta steg tillhörde i egentligaste mening
denna klass. En sådan proklamation måste vara slutet
på alla kompromisser med slafveriet — en förklaring att
kriget från den stunden skulle föras efter en ny grund-
sats, med ett nytt syfte. Den skulle vara en full och
tydlig försäkran att regeringen hvarken skulle leka el-
ler låta leka med sig längre. Men skulle den komma.
På tviflets sida sades att herr Lincolns godhjartade na-
tur kunde komma honom att tveka i sista ögonblicket;
att fru Lincoln, som härstammade från en gammal slal-
ägarfamilj, skulle intala honom att uppskjuta och gifva
slafägarne ett nytt tillfälle.*) Hvarje ögonblicks vantan
atkylde våra förhoppningar och stärkte vara farhagoi.
En kedja af budbärare var utställd mellan telegrafsta-
tionen och plattformen i Tremont Temple, och tiden u-
fylldes med korta tal af Hon. Thomas Russel fran j -
moutb, fru Anna E. Dickinson (en dam afWerbai_väl-
talighet), pastor Grimes, J. Sella Martin, William Wells
~^j^g har skäl att påstå att detta antagande gjorde fm Lin-
coln stor orätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
