Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 12. Hopp för nationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
427
uppfylldes och öfverflödade voro Hon. Henry Wilson och
Hon. Robert O. Winthrop. Det skulle vara svårt att
finna två offentliga män som vore skarpare motsatser än
dessa båda. Om det höfves någon att berömma sig af
en aristokratisk härstamning eller om det ligger något
värde i en sådan berömmelse, kan Robert C. Winthrop
utan förmätenhet tillegna sig denna ära. Han föddes i
rikedomens och öfverflödets sköte och behöfde aldiig
pröfva mödornas eller armodets hårda nödvändighet. I
rak motsats härtill stod Henry Wilsons lifserfarenhet.
För honom, såsom ett barn ur folkets djupa led, hade
rikedom och uppfostran gjort föga; men han hade i sig
ett trofast hjärta och en värld af sundt förnuft, och dessa
egenskaper i förening med flit, goda seder och ståndak-
tighet hade fört honom längre och lyftat honom högre
än den lysande man mot hvilken han utgjorde en så slå-
ende konstrast. Före kriget hade Winthrop, liksom
många andra af sin klass, ställt sig som motståndare mot
antislafveriströmmen i sin stat, gjort stora medgifvan-
den för slafväldets anspråk, öfvergifvit många af sina
gamla whigvänner, då de gingo med på fri mark och fria
människor 1848, samt inträdt i det demokratiska par-
tiet. , ,
Under kriget var han för god att sympatisera med
rebellerna, men icke fullt god nog att blifva hvad Wil-
son var - en kraft i unionssakens tjänst. Wilson hade
uppstigit till sin framstående plats genom sin hängifven-
het för liberala ideer, medan Winthrop nästan nedsjun-
kit till obemärkthet genom sin likgiltighet för sådana
ideer. Men nu menade antingen han själf eller hans vän-
ner, sannolikast de senare, att tiden kommit da något
ord röjande intresse för den lojala saken borde falla tian
hans läppar. Det var icke så mycket för unionens skul
som för hans egen skull han borde tala; den tid da unio-
nen behöfde honom och alla andra var nar slatagarre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
