Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 13. Stora förändringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
433
ter president Lincolns tragiska död blef fallet; då det
amerikanska slafveriets gigantiska system, som lrade trot-
sat tidens gång samt motstått alla abolitionisternas väd-
janden och argument och alla människovänliga röster i
hvarje generation som vittnat emot det under två hundra
femtio år, slutligen var tillintetgjordt och för alltid af
landets grundlag förbjudet, då grep mig en egendomlig
och kanske förvänd känsla. Min stora och öfverström-
mande glädje öfver dessa häpnadsväckande tilldragelser
och särskildt öfver slafveriets upphäfvande (som varit
mitt lifs högsta önskan och mål) var i någon mån blan-
dad med en känsla af dysterhet.
Jag kände att jag hade nått slutet på den ädlaste
och bästa delen af mitt lif; min skola var upplöst, min
kyrka undanryckt mig och min älskade församling sking-
rad för att aldrig mera återkomma. Antislafveriplatt-
formen hade utfört sitt verk. ”Moren hade gjort sin
plikt.” Den stora lyckan att komma tillsammans mec
medarbetare skulle nu komma att höra till de ting som
blott funnos till för minnet. Vidare trängde sig atven
någon tanke på min egen personliga framtid m. Lik
Daniel Webster då han af sina vänner uppmanades att
lämna John Tylers kabinett, frågade jag helt naturligt:
”Hvart skall jag gå?” Jag var ännu i medelåldern och
hade åtskilligt af lif framför mig, och liksom presten
(hvilken af min gamle vän George Bradburn uppfordra-
des att predika mot slafveriet) sade: ”Det ar nodvan ig
för prester att lefva”, kände jag att det var nodvan ig
för mig att lefva och lefva hederligt. Men hvart skulle
jag gå och hvad skulle jag göra? Jag kunde icke nu
utan vidare gripa fatt i lifvet, som jag gjorde da jag
först landade i New Bedford för tjugufem ar sedan; jag
kunde icke gå till vare sig Gideon eller George 1Gow-
lands varf, till Richmonds gelbgjuten eller
ljus- och oljefabriker, lasta och ailasta fartyg ellei ens
FredericJc Douglass.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
