Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 14. Att lefva och lära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
469
finna mig sitta i en bekväm länstol med guldbrillor på
näsan och höra mig tilltalas som president i De frigif-
nes bank. Jag kunde icke låta bli att reflektera öfver
kontrasten mellan Frederick slafgossen som sprang om-
kring på öfverste Lloyds plantage med endast en blån-
garnsskjorta på sig och Frederick president i en bank
som räknade sina tillgångar i millioner. Jag hade hört
om gyllene drömmar, men sådana drömmar hade ingen
jämförelse med denna verklighet. Och dock var denna
skenbara verklighet knappast mera verklig än en dröm.
Min tjänstetid på denna gyllene höjd upptog blott korta
tre månaders längd, och dessa tre månader voro delade
i två afdelningar, af hvilka jag under den första helt
beskedligt upptogs af försöket att finna reda på bankens
och dess talrika filialers verkliga ställning. Detta var
ingen lätt uppgift. På papperet och enligt styrelsens
framställningar stego dess tillgångar till tre millioner
dollars och dess förbindelser motsvarade ungefar dessa
tillgångar. Med detta för ögonen uppmuntrades jag att
tro det vi genom att inskränka utgifterna och skilja oss
från filialer som ej betalade sig, hvilken politik bankens
fullmäktige nu antagit, skulle kunna oskadda komma ige-
nom den finansiella kris som då hemsökte landet, ba
tillitsfull var jag i detta afseende, att jag, for att mo a
hvad som sades vara en tillfällig förlägen let, orma es
låna banken tio tusen dollars af mina egna penningar
tills den kunde realisera en del af de säkerheter den had
i öfverflöd. Ehuru dessa penningar återbetalades, s*e
det icke så raskt som jag ansåg att de borc e un er
regifna omständigheter, och detta väckte mma a
att gapet icke skulle blifva så lätt att fylla som anstal-
tens aktuarie försäkrade mig. Ju mera jag iakttog och
fick veta, dess mera minskades mitt förtroende. Jag tan
att de fullmäktige som ville utfärda cirkulär och offen
liggöra tal som bekände det fullständigaste fortroende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
