Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 15. Vägd på vågen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476
bilitet, välmåga och civilisation samt göra det nyttigt
för båda landen. Att gynna annekteringen vid den tid
då Santo Domingo bad om en plats i unionen, var nå-
got helt annat än hvad det var då Cuba och Centrala-
merika hemsöktes af flibustierexpeditioner. Då slafväl-
det förde spiran och orättvisans och förtryckets ande be-
själade och beherskade hvarje gren af vår regering, var
jag för att inskränka vårt välde till minsta möjliga ut-
sträckning; men sedan frihet och jämnlikhet blifvit lag
för vårt land, är jag för att utsträcka vårt välde närhelst
och hvarhelst en sådan utvidgning fredligt och heder-
ligt och med båda parternas bifall och önskan kan för-
siggå. Santo Domingo önskade komma under vårt välde
på sådant sätt, och af flera skäl än jag kan uppehålla
mig med att angifva trodde jag då och tror nu att det
skulle varit klokt att upptaga detta land i våra staters
systraförbund.
Föreställningen att annekteringen innebar en för-
nedring för en färgad nation var helt och hållet ett fan-
tasifoster. Det låg icke större vanära för Santo Domingo
i att göra det till en stat i den amerikanska unionen än
i att göra Kansas, Nebraska eller något annat territo-
rium till en sådan stat. Det var att förläna en del det
helas kraft och infoga det för sin isolering föraktade i
en organisation och ett ömsesidighetsförhållande som må-
ste tilltvinga det aktning och betydelse.
Ehuru jag tänkte olika med herr Sumner beträffande
denna fråga och ehuru jag sade honom att jag ansåg
honom vara orättvis mot president Grant, störde detta
aldrig vår vänskap. Efter hans stora tal mot annekte-
ringen, som upptog sex timmar och hvarunder han an-
klagade presidenten på det bittraste och häftigaste, be-
fann jag mig en dag i Hvita huset och tillfrågades då
hvad jag ”nu tänkte om min vän, herr Sumner”. Jag
svarade att jag trodde herr Sumners uppriktiga tanke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
