Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 15. Vägd på vågen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492
mig på grund af mina uttalanden i Baltimore förvåna
mig såsom både elaka och dumma. Washington är en
stor stad, icke en by eller köping, utan en stor nations
hufvudstad, och dess olika klassers seder och vanor äro
passande ämnen för framställning och kritik, och jag
skulle mycket misstaga mig om denna stora stad kan
jagas upp i en vredesstorm afnågra humoristiska reflektio-
11er jag kan taga mig friheten yttra. Staden är för stor
för att vara liten, och jag tror att den skall skratta åt
det löjliga försöket att drifva den till ursinnigt raseri mot
mig för någonting som jag sagt under min föreläsning
i Baltimore.
Hade de som refererade denna föreläsning varit
lika noggranna i att lägga märke till hvad jag sagt till
beröm för Washington som hvad jag sagt, om ni så vill,
för att klandra det, skulle det varit omöjligt att väcka
någon ovilja mot mig i detta samhälle för hvad jag sagt.
Det är den lättaste sak i världen, såsom alla redaktörer
veta, att förvrida meningen och gifva ett ensidigt intryck
af ett helt tal genom att blott meddela lösryckta ställen
ur talet själft utan något modifierande sammanhang. Jag
är icke en sådan dåre att jag skulle vanrykta en stad där
jag lagt ned mina penningar och varaktigt uppslagit
mina bopålar.
Sedan jag talat om fosterlandskänslans makt, sade
jag följande: "I denna ädla känslas ande skulle jag
vilja förmå det amerikanska folket att betrakta förbunds-
hufvudstaden. Den är vårt nationella centrum. Den
tillhör oss; och vare sig den är eländig eller majestätisk,
vare sig lysande af ära eller höljd af skam, kunna vi icke
undgå att dela dess karakter och dess öde. I republi-
kens undangömdaste del, i jordens aflägsnaste nejder,
bland Europas prakt och i Afrikas öknar äro vi ännu
fast förenade och sammanbundna med detta gemensamma
centrum. Vid foten af Bunker-Hill-monumentet hörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
