Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 16. “Tiden jämnar allt“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
526
jag känt som gosse. De tycktes alla förtjusta öfver att
se mig och gladde sig då jag räknade upp namnen på
många af de gamle tjenarne samt pekade ut den koja
där doktor Copper, en gammal slaf, med en valnötskäpp
i handen brukade lära oss bedja ”Herrens bön”. Sedan
jag tillbragt en liten stund bland dessa, sade vi farväl
till herr Howard Lloyd, med många tacksägelser för de
vänliga uppmärksamheter han visat oss, och ångade
så bort till St. Michaels, en plats hvarom jag redan
talat.
Nästa del af denna minnesvärda färd förde oss hem
till fru Buchanan, amiral Buchanans enka, den ena af
de båda kvarlefvande döttrarna till den gamle guvernö-
ren Lloyd, och här var mitt mottagande lika vänligt som
det jag rönte i ”stora huset”, där jag ofta sett henne,
då hon var en smärt ung dam på aderton år. Hon är
nu omkring sjuttiofyra år, men märkvärdigt väl bibehål-
len. Hon bjöd mig sitta bredvid sig, presenterade mig
för sina barnbarn och samtalade med mig lika fritt och
otvunget som om jag varit en gammal bekant och inta-
git en jämnbördig ställning med den mest aristokratiske
af den kaukasiska rasen. Jag såg hos henne mycket af
hennes faders lugna värdighet såväl som mycken likhet
med honom i anletsdrag. Jag tillbragte en timme eller
så ungefär i samtal med fru Buchanan, och då jag gick,
räckte mig en vacker liten flicka af hennes barnbarn
med ett behagligt småleende en bukett mångfärgade
blommor. Jag mottog aldrig en sådan gåfva med en ljuf-
vare tillfredsställelse än ur detta älskliga barns hand.
Den sade mig mjmket och däribland att en ny tid af
rättvisa, godhet och mänskligt broderskap grydde icke
blott i norden, utan äfven i södern, att kriget och slaf-
veriet som orsakade kriget tillhörde det förflutna och
att det uppväxande släktet vänder sina ögon bort från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
