Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 16. “Tiden jämnar allt“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
528
att då jag såg ut öfver den framför mig liggande taflan
och de uppstigande höjderna rundt omkring mig samt
erinrade mig det blodiga drama som där utspelats, såg
blockhuset på afstånd där John Brown samlat sina män,
såg det lilla spruthuset där den tappre gamle puritanen
befäst sig med ett dussin kompanier af Virginias milis
och såg det ställe där han slutligen tillfångatogs af
Förenta staternas trupper under öfverste Robert E.
Lee, greps jag af en viss häpnad öfver min egen djärf-
het att försöka hålla ett tal på en sådan plats och om
ett sådant ämne, ett tal hvars art före min ankomst
blifvit allmänt kungjord. Men det fanns ingen anled-
ning till fruktan. Harper’s Ferrys invånare hafva gjort
underbara framsteg i sina föreställningar om frihet, i
både tankar och ord. Slafveriets afskaffande har icke
blott befriat negern, utan befriat de hvita, tagit låset
från deras tungor och fjättrarna från deras press. På
plattformen från hvilken jag talade satt Hon. Andrew
J. Hunter, staten Virginias åklagare i dess mål mot
John Brown, då han dömdes till galgen. Denne man, som
nu var långt framskriden i ålder, helsade mig hjärtligt
och intygade under samtal med mig efter talet John
Browns manlighet och mod, och ehuru han ännu ogillade
hans anfall på Harper’s Ferry, berömde han mig för
mitt tal och gaf mig en ifrig inbjudning att besöka
Charlestown, där han bor, samt erbjöd sig att gifva mig
åtskilliga fakta som kunde visa sig vara af intresse för
mig, rörande kapten Browns ord och uppförande i fän-
gelset och inför rätta ända till tiden för hans afrättning.
Jag beklagar att mina plikter och åtagna förbindelser
voro sådana att jag icke då och där kunde antaga hans
inbjudning, ty jag kunde icke betvifla dess uppriktighet
eller undgå att inse värdet att efterkomma densamma.
Herr Hunter icke blött lyckönskade mig till mitt tal, utan
gaf mig vid afskedet en vänlig handtryckning och tilläde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
