Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 17. Smärre händelser och rön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530
Inbjuden att följa Hon. Gerrit Smith på middag
hos herr E. C. Delevan i Albany för många år sedan,
uttryckte jag för herr Smith min otymplighet och för-
virring i det sällskap jag sannolikt skulle möta där.
”Åh”; sade den gode mannen, ”ni måste gå, Douglass;
det är er uppgift att bryta ned gränsmurarna mellan
de båda raserna.” Jag gick med herr Smith och gjor-
des snart obesvärad tack vare herr Delevan och de her-
rar och damer som voro där. De voro bland de mest
förfinade och lysande personer jag någonsin samman-
träffat med. Jag kände mig ganska förvånad öfver att
jag kunde vara så obesvärad i ett sådant sällskap, men
jag fann då, såsom jag sedan funnit, att ju högre per-
soner stå i bildning och förfining, desto aflägsnare äro
alla konstlade skillnader och gränsmärken som grunda
sig på kast eller färg allenast.
Under en af mina antislafverikampanjer i New-
York för trettiofem år sedan hade jag ett möte att hålla
i Victor, en liten stad i grefskapet Ontario. Jag nöd-
gades taga in på ett hotell. Det var sed vid denna tid
att placera gästerna vid ett långt bord som sträckte sig
efter matsalens hela längd. Då jag kom in, visades jag-
till ett litet bord borta i hörnet. Jag visste hvad det
betydde, men åt min middag där i alla fall. Då jag
gick till disken för att betala min räkning, sade jag-
”Nåväl herr värd, var god och säg mig hvarför ni gaf
mig min middag vid det lilla bordet i hörnet för mig
själf.” Han fann sig och svarade raskt: ”Emedan jag,,
ser ni, önskade gifva er någonting bättre än de andra.”
Det kalla svaret förbluffade mig, och jag samlade ihop
de penningar jag fick tillbaka, mumlande blott att jag
icke ville blifva behandlad bättre än andra människor,,
samt sade honom god morgon.
Under en antislafveriturné genom västern, då jag
var i sällskap med H. Ford Douglas, en ung färgad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
