Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 17. Smärre händelser och rön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
542
ken varit olycklig på grund af min omgifnings ovilja
eller likgiltig för folkets bifall; och jag bror i det hela
att jag tillbragt ett drägligt tillfredsställande, ja verk-
ligt lyckligt lif. Jag har aldrig känt mig stå ensam
sedan jag inträdde på arenan för att förfäkta slafvens
sak och fordra lika rättigheter för alla. I hvarje stad
där det fallit på min lott att tala har jag funnit vän-
ner af båda färgerna som uppmuntrat och styrkt mig
i mitt verk. Dessutom har jag alltid känt att jag på
min sida haft alla den sedliga världsregeringens osyn-
liga krafter. Till lycka för mig har jag haft förstånd
att skilja mellan hvad som blott är konstladt och öfver-
gående och hvad som är väsentligt och varaktigt, och
förlitande mig på det senare, mötte jag med gladt mod
det förra. ”Hur känner ni er”, frågade mig en vän,
”när man hojtar och gycklar efter er på gatan på grund
af er färg?” ”Jag känner det som om en åsna hade
sparkat, men icke träffat någon”, var mitt svar.
Afven har jag, när det gällt att härda ut under
ogynnsamma omständigheter, haft mycken hjälp af en
medfödd benägenhet att se tingens lustiga sidor, hvil-
ken satt mig i stånd att skratta åt dårskaper hvaröf-
ver andra skulle helt nyktert harmas. Dessutom har
det varit skadestånd såväl som återgångstullar i mina
förhållanden till den hvita rasen. Som passagerare på
däcket af en ångare på Hudsonfloden, insvept i en nött
och smutsig schal, blef jag af en man med påfallande
religiöst-missionäriskt utseende i svart rock och hvit
halsduk, som tog mig för en af de ädla röda männen
från den fjärran vestern, tilltalad med ett: ”Bortifrån
och hem?” Jag teg och han tilläde: ”Indian, indian?”
”Nej, nej”, svarade jag; ”jag är en neger.” Den käre
mannen tycktes icke hafva något missionsarbete att ut-
föra i afseende på mig, ty han drog sig tillbaka med
tydliga tecken till vedervilja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
