Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bihang - Tal af Frederick Douglass, 14 april 1876
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
577
grammatik vid det flämtande skenet från en brinnande
trästicka. Han var liemma på landet, med sin yxa, sin
hammare och sina kilar, och han var lika hemma på
vattnet med sina åror, sina störar, plankor och båtshakar.
Och vare sig på sin pråm på Mississippi eller vid spiseln
i sin gränshydda var han en arbetsam man. En mödans
son själf, var han i broderlig sympati förenad med mö-
dans söner i hvarje laglydig del af republiken. Just
detta förhållande gaf honom ofantlig makt bland det
amerikanska folket och bidrog väsentligt till att icke
blott få honom vald till presidentvärdigheten, utan äfven
skaffa honom understöd under hans ämbetsförvaltning.
Omedelbart vid sin invigning till Förenta staternas
president, ett ämbete egnadt att pröfva och anstränga
de största förmågor, till och med då det antages under
de gynnsammaste villkor, möttes Abraham Lincoln af
en fruktansvärd kris. Han kallades icke blott att föra
regeringen, utan att ansikte mot ansikte med fruktans-
värda hinder leda republikens öde.
En oerhörd rebellion reste sig på hans väg. Unio-
nen var faktiskt upplöst. Hans land var sönderslitet i
sitt innersta. Fientliga arméer, beväpnade med ammuni-
tion som republiken anskaffat till sitt eget försvar, voio
redan organiserade mot henne. Den stora frågan föi
honom var om hans land skulle öfverlefva krisen och
blomstra eller styckas och ga under. Hans föietiädaie
i ämbetet hade redan afgjort frågan till förmån för na-
tionell styckning genom att förneka landet själflöisia
rets och själfbibehållelsens rätt - en rätt som tillhör
den obetydligaste insekt.
Till lycka för landet, för eder och för mig var Ja-
mes Buchanans, patricierns, dom icke Abraham Lincolns,
plebejens. Han lät sitt sunda förstånd, skärpt i motgån-
gens skola, pröfva frågan. Han tvekade icke, han tvi
lade icke, han vacklade icke, utan genast beslöt laii a
Fredericl- Dmiglass.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
