Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 2. Ett stort tillfälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
608
hvarje arm som liöjcles mot dem. Om jag också icke
var okänslig eller likgiltig för det faktum att jag van-
drade på nationens höjder, rar jag icke medveten om
någon ostadighet i hufvud eller hjärta. Jag var Förenta
staternas marskalk genom tillfället. Jag var icke mindre
Frederick Douglass, identifierad med en tillbakasatt klass
hvars fullkomliga och praktiska jämnlikhet med andra
amerikanska medborgare ännu stod långt nere på tidens
trappsteg. Dock var jag ej ledsen öfver att hafva denna
korta myndighet, ty jag gladde mig åt det faktum att
en färgad man kunde nå denna höjd. Prejudikatet var
värdefullt. Ehuru det tidvatten som fört mig dit icke så
snart åter kunde stiga så högt, var det dock något att det
en gång stigit dit upp och stannat där tillräckligt länge
dor att lämna märke efter sig, ett märke som icke ens tidens
hvita lockar skulle kunna aflägsna eller dölja för mänsk-
lighetens blickar. Händelsen var af värde såsom utvi-
sande att nationens tänkesätt gent emot den färgade
mannen voro liberalare i förhållande till dess närhet i
tiden till kriget och den period då hans tjänster voro i
friskt minne, ty hans ställning beröres af hans närhet
till eller aflägsenhet från den tid då hans tjänster gjor-
des. Minnets ofullkomlighet, händelsernas brokiga vim-
mel, tidens utplånande verkan på nationens sinne och
■den lojala nationens växande tillgifvenhet för de förra
rebellerna skola på vår nationella historias sidor för-
dunkla negerns andel, ehuru de aldrig kunna utskrapa
den helt och hållet eller bringa den i fullständig glöm-
ska.
President Garfields invigning var enastående i sitt
slag. En konungs kröning kunde knappt hafva utmärkts
genom flera betygelser af glädje och tillfredsställelse.
Förtjusningen och hänförelsen hos presidentens vänner
kände inga gränser. Skådespelet var ytterst lysande och
minnesvärdt, och det blef sublimt då efter det upphöjda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
