Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 9. Fortsättning om den europeiska resan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
659
kanske turisten icke finna någon del af en europeisk resa
intressantare än färden genom landet mellan Paris ock
Rom. Här var den vagga i hvilken det västra Europas
och vårt eget lands civilisation gungades och utveckla-
des. Hela resan mellan dessa båda stora städer är högst
intressant och väcker mångahanda tankar. Här var strids-
platsen och scenen för hjältemodiga ansträngningar, där
hvarje tumsbredd mark på bistert allvar omtvistades
och där den österländska civilisationens hjälm, sköld och
spjut mötte det dödsdömda barbariets slunga, pil och
förtviflade mod. Och ej brusade stridens störtvågor all-
tid i samma riktning. Bevis på kampens allvar och lång-
varighet äro ännu synliga hela vägen utefter. De mär-
kas i muromgifna och befästade städer, i dystra och
skräckinjagande gamla kloster och borgar, i massiva mu-
rar och portar, i väldiga järnriglar och tungt tillbom-
made fönster samt befästningar byggda med den om-
tänksamma örnens klokhet på höga bergstoppar och
branter, svåra att angripa och lätta att försvara. Alla
dessa förtälja om de oroliga tider i hvilka de uppfördes,
då hemmen voro fästningar och palatserna fängelser och
människor besutto lif och egendom blott med den star-
kastes vilja. Här mötte det gamla och nya, och här ut-
kämpades den oförsonliga striden mellan europeisk civi-
lisation och barbari.
Då den resande färdas österut och söderut mellan
dessa båda stora städer, skall han varseblifva den tillta-
gande förekomsten af svart hår, svarta ögon, fylliga läp-
par och mörka färgskiftningar. Han skall iakttaga sö-
derns och österns sätt att kläda sig, de glada färgerna,
de i ögonen fallande smyckena och folkets ogenerade
rörelser utom hus.
Jag har sett det påstås att vanan att bära bördor
på hufvudet är ett tecken på underlägsenhet som är
egendomligt för negern. Det behöfdes icke att jag skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
